I forgive you! For every times that I cried over some stupid thing you did to hurt me
That's alright. No shame, no blame, 'Cause THE DAMAGED IS DONE
And, and I forgive you!

What's done is done, nothing you can do about it! So try to forgive what's happen and move on..

Man kan inte använda ursäkten ” döm mig inte för du har ingen aning om vad jag fått gå igenom” hela livet ut. Att ständigt leva i det förflutna, i det som redan varit. Även om det känns att man ibland har all rätt i världen att känna som man gör, må som man gör och agera sina handlingar såsom man gör för att man fått gå igenom så mycket hemska och framförallt jobbiga saker i livet så fungerar inte det i all evighet. Ingen annan än du mår dåligt av det. Att ständigt minnas tillbaka på hur andra behandlat dig, hur du inte hade några föräldrar som älskade eller brydde sig om dig..

Det är nämligen så att när vi människor växer upp och blir stora är det inte längre någon annan än du själv som styr över ditt liv och dina handlingar. När man var liten kunde man inte hjälpa att man mådde som man gjorde och agerade efter det. Man var då inte medveten om hur vi påverkades av allt som hänt oss. Men när vi växer upp så måste vi skapa oss en egen person, en egen personlighet efter vad vi själva anser är rätt och fel. Vi är tvungna att skapa oss en person utifrån våra värderingar och moraler. Behandlar du till exempel någon dåligt, oavsett om du anser att den ”förtjänade”det, så är det inte någon annan än du själv som får konsekvenser av det. Hur mycket man än vill skylla på någon annan, skylla på de som fått en att må som man gör så fungerar det tyvärr inte så i längden. Du har ett val när du blir äldre om du vill låta det som ligger i det förflutna definiera vem du är som person eller inte. Man har ett val att bli den personen som de inte var. För annars är du ju precis likadan som de. Är det vad du vill? Vara en kopia? Tänk va dåligt de fick dig att må, precis lika dåligt mår de som du behandlar likadant, är det vad du vill? Att vara den ”större” personen kan vara otroligt jobbigt då det känns så himla orättvist. Varför ska andra få ha det bättre än vad du har haft? För det är ju ungefär så många av oss tänker. Men om det sättet du blev uppfostrad på, sättet dina föräldrar var mot dig eller sättet alla andra var mot dig inte fick dig att må så bra och du ansåg att de har gjort fel, se då till att du gör det som är rätt. Lev livet efter dina värderingar och moraler, ändra inriktning på livet och skapa dig en egen bild av alltihopa. Du lär må så mycket bättre av det, det lovar jag! Allt handlar om hur du själv väljer att se på livet, om du vill att det som hänt ska vara ett problem eller inte. Bara du styr över dina handlingar och över hur du mår, ingen annan! <3

Alla vi människor går igenom olika, men ändå liknande, händelser i livet som påverkar oss negativt men också positivt. Man kanske blev misshandlad som liten, har föräldrar som är missbrukare som inte tagit hand om dig och gett dig den kärlek du behövt. Man kanske blev mobbad i skolan, sårad av sina så kallade vänner och mer därtill.. Pappan kanske övergav dig, dina föräldrar kanske gick igenom en jobbig skilsmässa som du hamnade i kläm i.. Finns otroligt många händelser i livet som kan ha påverkat en på ett negativt sätt och lämnat spår efter sig..

Oavsett vad det än var du gick gick igenom som fick dig att må dåligt så är det så att när vi människor sedan växer upp med allt det här bakom oss så är det väldigt vanligt att det utspelas sig i våra beteende och handlingar. Som liten har man ingen aning om världen, ingen aning om vad som är rätt eller fel vilket är varför vi behöver lära oss det av de vuxna som har mer vetskap om alltihopa. Vi litar på att det som våra föräldrar och människorna i vår omgivning gör, är det rätta då vi inte vet bättre helt enkelt. Som liten är man extremt beroende av alla andra. Därför härmar vi de i vårt sätt att leva och behandla andra. Så om våra föräldrar misshandlar oss är det inte konstigt att vi växer upp med en bild av verkligheten där det är acceptabelt att använda våld vilket då kan utspelas sig i att även man själv utför våld mot andra som barn och vuxen. Samma sak gäller med missbruk och mobbning. En mobbare mår antagligen inte så bra som alltså måste trycka ner någon annan för att må bra och vara glad. Missbrukar föräldrar någon drog eller röker är det extremt vanligt att barnen följer deras fotspår när de blivit äldre. Vi människor påverkas enormt mycket av vad som hänt under vår barndom, i vår miljö i bland annat skolan och hur andra har behandlat oss överlag. Vilket lämnar spår efter sig. Ingen människa ska någonsin behöva gå igenom något sådant, oavsett vad det än är, för det där är inte vad som är rätt. Så att  säga att man är den man är för att man har fått gå igenom så mycket olika händelser, är inte så konstigt. Det är faktiskt helt acceptabelt till en viss gräns för man bör inte låta det definiera vem du är som person men mer om det i nästa inlägg. Vi alla måste ha ett öppet sinne och försöka förstå att bakom varje ledset ansikte döljer sig en mörkare hemlighet. Vi påverkas på olika sätt och agerar utifrån det på olika sätt. Vissa genom tystnad, vissa genom sina handlingar. Gå bara inte och döm någon, för oavsett vad så vet du ju faktiskt inte varför den är som den är i grunden.. Kom ihåg: Allt händer av en anledning..

  Stop live in the past and start live in the present instead!

På tal om att man bör vara ärlig.. Alla vet vi ju hur svårt det kan vara samtidigt. Genom att vara helt och hållet ärlig mot alla angående hur vi känner och upplever vissa saker så blottar vi ändå samtidigt våra inre känslor som i sin tur är väldigt känsliga. Att tala om för någon att man älskar den kan vara det jobbigaste och skrämmande saker att göra, för tänk om personen inte känner detsamma? Då skulle man ju bli helt knäckt, då har man ju bara utsätt sina känslor för vadå? Ingenting?

Våra känslor är som sagt väldigt känsliga och ömtåliga, vårt hjärta klarar inte hur mycket som helst. Att då utsätta den för den sorts smärta som kan förekomma när ens känslor inte blir besvarade på det sätt man vill, varför skulle man ens vilja göra det? Utsätta det för den sorts smärta? För visst är det ändå så att bry sig om och tänka på någon du upplever inte gör detsamma kan få dig att bli ännu mera osäker. Man börjar genast tvivla på sig själv med mera. Hjärtat vill ju så innerligt att den där personen ska känna samma sak som du vilket kan sluta med att du lätt blir nojig över alltihopa om det inte blir som man helst vill. ”Varför skulle han/hon ens vilja ha mig? Hur dum får jag lov att vara som inbillar mig något sådant? Vad är meningen med att säga hur man känner om han/hon ändå inte kommer att känna samma sak?” Vi alla vet ju nog hur vi brukar bli när vi verkligen tycker om någon, man vill bara springa därifrån och glömma det man känt för att det känns som det bästa för sig och sitt hjärta. Att öppna upp sig kan verkligen vara den läskigaste upplevelsen någonsin så inte kan man egentligen klandra de som har svårt att vara ärliga med hur de känner. Man vill ju verkligen inte bli sårad vilket man på något sätt blir när man öppnar upp sig för en person som det visar sig inte känner samma sak som du gör. Men de vi människor måste bli bättre på att inse är just det faktum att känna någon form av kärlek är något helt underbart, kärlek överlag är en gåva för oss som vi inte borde skämmas över. Om någon/något gör dig glad, får dig att må bra så är det en bra sak oavsett om de inte blir besvarade. Det är ju ändå så tyvärr att många människor hellre väljer att blunda för sanningen för att ”skydda” sig själva, talar osanning för att varken såra sig själv eller någon annan och helt enkelt döljer sin känslor djupt inom sig och låtsas som att de inte existerar. Varför egentligen skämmas för att känna något för någon annan? Det är väl egentligen bara bra? Att man är människa som har känslor, som kan falla för någon annan att bry sig om än bara sig själv? Vi människor bryr oss alldeles för mycket om vad andra ska tycka och tänka om saker o ting. Våga stå för dina känslor, strunta i om den andre inte kommer att känna samma sak, åtminstone så känner du något i alla fall. Det kan vara hjärtkrossande ibland men då vet du åtminstone att du vågar ta dig an kärlek när den väl dyker upp igen! <3

    I'm happy because I choose to be! : )

Ett utav de allra största problemen vi människor har är just det här med att vara ärlig, både mot sig själv och mot alla andra. Vara ärlig med hur man känner och upplever att allt är. Hur du känner kring en person vare sig det är positiva eller negativa tankar. Att hålla alla känslor inom sig är definitivt inte det bästa, ingen mår bra av det då det kan äta upp oss inuti. ” Men han/hon är ju såå irriterande! Han/hon förstår inte att han/hon har sårat mig! Han/hon kommer aldrig fatta att jag egentligen bryr mig jätte mycket om honom/henne! ” Dessa ständiga frågor, som kräver svar, som äter upp oss inifrån. Vi har alla säkert varit med om det, kan vara riktigt påfrestande..

Men sanningen är den att det enda som faktiskt kan lösa allt är att bara vara ärlig, tala om för personen du upplever något negativt/positivt med hur du egentligen känner och mår för den andra personen kan ju omöjligt veta hur du känner annars. Det felet vi människor ständigt gör är att vi förväntar oss att människor bara ska veta, sådär, att de sårat oss, att vi tycker om det. Man måste komma ihåg, vi människor kan inte läsa varandras tankar! ”Du borde ha vetat att det var så jag kände” Men hur ska man egentligen kunna veta det, bara sådär? Vi människor påverkas av olika saker, tolka allt på olika sätt vilket är baserat på vår egna bild av verkligheten, våra egna moraler och ja mer därtill helt enkelt. Därför är det ibland nästan helt omöjligt att veta hur andra påverkas av det man gör i vissa lägen. Självklart kan man ju tänka sig hur vissa saker kommer att påverka någon annan, man har ändå liknande moraler för det mesta så att hugga någon i ryggen kan man till exempel förstå kommer att såra någon annan och så vidare. Men för det mesta så är vi människor så olika att vi inte riktigt förstår hur någon annan kommer att tolka våra agerande varje timme, varje minut av våra liv. Det är just därför som det är extra viktigt att man talar om för personen man upplever något negativit om hur man faktiskt känner för först då kan den personen antingen få en chans att tänka om eller välja att inte göra något åt det. Väljer den att tro att den inte gjort något fel är det inte längre ditt problem att ta hand om. Men då har du åtminstone talar om det för den personen vilket är huvudsaken, att helt enkelt vara ärlig redan från början. Många gånger kan det även vara så att man bara missuppfattat en sak som hänt och analyserat det för mycket, gjort det hela mycket värre när det i själva verket inte var något dåligt. Därför, åter igen, är det viktigt att vara ärlig och prata igenom det innan det blir värre. Att vara ärlig kanske inte alltid är det lättaste men tro mig, det kommer alltid att vara det bästa i längden! :)

 .. När jag brukar skriva inlägg till bloggen, rätt rörigt, huller om buller kan man säga! : )