Vi människor som lever här och nu, lever i något som kallas för ”It-utvecklingen”. En tidsperiod där tekniken vuxit som bara den tillsammans med olika former av sociala medier. Det är framförallt i de sociala medierna som människor hänger nuförtiden och kommunicerar med varandra. Via de sociala medierna vill man visa världen och människorna runt omkring sig vem man är som person och hur man ser ut. Det här kan man alltså göra genom att publicera bilder på sig själv, sin kropp och skriver statusar eller blogg där man helt enkelt skriver på ett sätt som visar andra allt det där.

Man kan alltså lära känna en person via nätet nuförtiden med hjälp av sådant istället för att prata o träffa den i verkligheten som man var tvungen att göra på den gamla goda tiden som man brukar säga. På ett sätt är det väl trevligt att saker o ting är betydligt mycket enklare nuförtiden än vad det var förr i tiden. Nu kan man nå fram till en person med några få enkla steg istället. Kan själv tycka att det är bra att tekniken lyckats gå framåt i tiden så mycket som den gjort, att ha och kunna använda sig utav sociala medierna har ju även hjälpt oss människor framåt men däremot så finns det även en enorm nackdel med det hela, något man märker mer och mer nuförtiden. Nuförtiden kör nämligen många människor med nätmobbning, något som blivit allvarliga för varje år som gått. Människor väljer helt enkelt att kritisera och kränka andra via de olika sociala medierna på nätet genom att kommenterar o publicera kränkande saker. De väljer internet som en skyddsmantel för att slippa få problem på grund av det. På nätet kan de kommentera och kränka andra utan att bli straffade av det på samma sätt som de kanske hade blivit om det gjort det direkt till den personen face-to-face i skolan eller på jobbet. Det är på något sätt mycket enklare att göra det på nätet. Tycker det är så hemskt att vissa människor faktiskt sjunker så lågt att de hackar på någon annan bara för att den inte kanske ser ut som de gör, kanske inte klär sig eller överhuvudtaget lever på samma sätt som de själva gör. Vet inte hur många gånger man ställt sig frågan, behöver det egentligen vara såhär? Kan inte människor bara börja acceptera sig själva och alla andra?

Tänker att en anledningen till varför många kritiserar andra efter deras utseende kan ha med samhällets och medians skönhetsideal (som jag nämnt och pratat om tidigare) Många väljer ju som sagt att följa den medan många väljer att inte göra det vilket även ha skapat konflikter där sinsemellan. Smala personer kritiserar kurviga personer och kurviga personer kritiserar smala personer. Människans utseende och kropp har hamnat i fokus de senaste åren och skapat stort intresse hos många. Väldigt många har fortfarande svårt att kunna acceptera alla, men framförallt så har de svårt för att kunna acceptera sig själva till en början med. Av just den anledningen skapas onödiga konflikter och diskussioner bland oss människor och de sociala medierna har helt enkelt underlättat det för vissa att faktiskt kunna göra det på ett smidigt och säkert sätt även om det är fel att göra det. Det är tyvärr den verklighet vi lever i, i den här enorma it-utvecklingen men förhoppningsvis så kommer även allt det här att utvecklas och bli bättre med tiden. Man får leva på hoppet åtminstone! <3

  'If you look deep inside of you - Is that how you really want it to be?

Sometimes we just push people away because it's easier that way, but it's not often that's what we truly want deep inside of us! Again, this is also based on some of my own life experiences so far! To prove that we people can have similar problems in life even though we are quite different! <3

Att vara en stark person kan ha väldigt olika definitioner på vad det innebär. Det kan handla om att man är fysiskt eller psykiskt stark. Att vara psykiskt stark kan i sin tur ha flera grenar i sig där bland annat en gren kan handla om att man är stark nog som person att inte låta sig tryckas ner av andra människor, att man helt enkelt inte lyssnar på vad andra tycker och tänker om en. Men det kan också handla om att man inte låter sig bryta ihop när livet blir för jobbigt att leva, att man inte ger upp hoppet om en bättre framtid när det känns som att hoppet faktiskt har övergett en. Att bara för att saker o ting har hänt i livet, hemska saker som lämnat svåra ärr hos en, så låter man inte sig själv förloras på grund av det utan växer av det istället. Att vara stark kan vara många saker..

Men när det kommer till att vara en stark individ som inte låter sig tryckas ner eller behandlas illa av andra människor så kan det ibland kännas väldigt påfrestande att vara det. Inget fel med att man är så stark att kunna släppa taget om vissa människor och sätta gränser. Man tvekar liksom aldrig att lämna personer som behandlar en illa, man sätter mer gränser på vad som är acceptabelt och vad som inte är det. Man går därifrån med huvudet högt och med självrespekten i behåll. INTE för att man inte bryr sig om den personen (antagligen så bryr du dig mer om den personen än vad den bryr sig om dig..) men för att man är värd mer än vad man får.

Man bör aldrig någonsin känna att det är fel av en att säga att man förtjänar något bättre, för om vissa personer inte lever upp till vad du har för värderingar o moraler när det kommer till relationer så är de personer inte rätt för dig vilket bara kommer att göra saker mycket värre om man fortsätter att hålla kvar dem bara för att man inte vill förlora de. Oftast så håller man ju kvar vid personer en längre tid än man kanske bör göra bara för att man inte vill förlora de och bara ge upp om dem. Men alla är ju inte menade för alla och det är ju så sant som det är skrivet, tyvärr.

Men man borde aldrig nöja sig med något som får en att må dåligt ibland, vilket man kan göra om någon behandlar en dåligt under en längre period. Sedan att det även kanske har varit så ofta i ens liv, att man haft flera som behandlat en dåligt och som man valt att bryta kontakten med, kan ju lämna andra spår hos en som den andra delen av psyket får ta hand om och bevisa sin starkhet på. ”Man börjar sätta högre standarder på människor man inte känner för att vara på den säkra sidan, man är extra försiktig med att släppa någon allt för nära en och man börjar blockera sina svaga men framförallt djupaste känslor för att andra inte ska kunna använda de emot en osv.. ” Vilket kan leda till att man håller sig för sig själv, har inte så många vänner då man hellre har en vän som är äkta än flera som bara är falska. Kan leda till att man ofta känner sig ensam och i vissa lägen börjar man klandra på sig själv. ”Gjorde man fel som sa ifrån och satte den gränsen i vår relation?” Även då är det upp till bevis om vi är tillräckligt starka att ta oss igenom den krisen eller inte. Klarar man av det tillsammans med allt det värsta man har fått gå igenom, ja då är man nog en rätt stark bevis i slutändan även om man fått offra mycket för att nå dit..

*Dagens inlägg är även baserat på egna livserfarenheter av liknande fall, framförallt vänskaper!*

Walking away doesn't mean that you're weak or that you don't care.. We should never settle with less than what we think we deserve - It's called being strong enough to let go!

Be strong enough.. 

Hur ser dagens skönhetsideal ut? Hur mycket påverkar den oss människor? Många pratar om likvärdighet, självkänsla och självrespekt men hur många lever egentligen som de lär?

Låt oss börja den här diskussionen med att ta oss en titt på hur skönhetsideal faktiskt ser ut nuförtiden.. Skönhetsidealen idag är att vi människor ska vara: Smala, starka, ungdomliga, fysiskt vältränade samtidigt som använder sig utav värderingar om självständighet och självkontroll. Överallt kan man hitta modeller i magasin som efterliknar just det här skönhetsidealet och uppmanar andra människor att de också bör sträva efter att se ut som de. Fotomodellsdrömmen handlar egentligen bara om att få denna så kallade skönheten bekräftad och få värdet vacker. Att vara vacker idag innebär att se ut som skönhetsidealet som väljs att visas upp, att vara vacker och kvinnlig/manlig. Mycket fokus ligger på att vara smal, något man kan se genom att det oftast står i tidningar om nya metoder för att gå ner i vikt och bli smalare. ”Smalhet sammankopplas med allt från skönhet till disciplin, lycka och framgång allt bar genom att ha en tunn kropp” Är du smal så är du vacker och allt annat faller på plats.

Det är många som anser att det bara är medias fel alltihopa att det är som det ser ut nuförtiden men många glömmer att ansvaret faktiskt egentligen bara ligger på oss själva. Att efterlikna idealet ligger på individen själv då man faktiskt väljer helt själv om man ska ändra sitt utseende eller inte. Självklart så gör media kanske inte rätt som väljer att styrka det skönhetsidealet som finns genom att visa modeller som efterliknar det, men samtidigt så kan man inte hindra de från att göra det. Som ung är man extra påverkad av allt som sker runt omkring oss, under tonåren när vi ska försöka hitta oss själva så är vi betydligt mycket mer osäkra av oss och väljer att hellre lyssna på vad andra tycker och tänker om en istället för att lyssna på sig själv. Men man måste försöka komma ihåg att det är ingen som tvingar dig att ändra på dig om du inte vill det själv. Väljer du då att efterlikna den upp-och-ner skönhetsidealet som finns runt omkring oss så väljer du samtidigt att stödja den men du kan alltid göra valet att gå emot det och fortsätta vara sann mot dig själv. Media påverkar oss enormt mycket och ju mer som väljer att lyssna och gå efter vad den säger, ju värre kommer det också att bli då det till slut inte lär finnas något val alls. Men oavsett vad så har vi alla ett val nu och vi kan välja att faktiskt vara nöjda med det vi redan har även om andra vill få dig att tro något annat! <3

”Vad är egentligen ett bra självförtroende? Vad innebär det att ha en bra självkänsla? Är inte det ungefär samma sak?”

Svaret på just den frågan är – Nej! Självkänsla och självförtroende är två helt olika saker även om man ibland kan tycka att de liknar varandra. Att ha en bra självkänsla handlar om att man är bekväm med att bara vara sig själv, att man accepterar och älskar sig själv för vem man är. Man trivs med det man har och skäms inte för att visa det. Att ha ett bra självförtroende handlar däremot om vad man tänker om sig själv, vad man tror att man är kapabel till att klara av. Det handlar om att tro på sig själv, att man kan klara vad som helst utan vidare problem. Förstår ni skillnaden?

Som det gamla ordspråket ”Du måste lära dig att älska dig själv innan du kan älska någon annan” Så sant som det är skrivet. För om du inte älskar dig och accepterar dig själv, hur kan du då förvänta dig att någon annan ska göra det? Däremot så brukar de flesta människor tro att den meningen handlar om att ha ett bra självförtroende medan jag mer skulle vilja påstå att det handlar om en självkänsla det vi säga den del som handlar om att vi ska kunna vara nöjda, må bra och uppleva oss själva som vackra individer bara genom att vara oss själva. Oftast så missuppfattas och blandas de två delarna ihop med varandra en aning då väldigt många av oss faktiskt tror att de är o betyder samma sak, vilket de inte riktigt gör. Självklart så är det ju minst lika viktigt att ha ett bra självförtroende som det är att ha en bra självkänsla men jag kan i alla fall ändå känna att det är snäppet viktigare att kunna må bra med sig själv än vad man anser att man är kapabel till att göra. Att faktiskt kunna känna att man duger som man är, att man är minst lika vacker som någon annan och bara helt må bra av att vara den man är o ingen annan.

Det är ju ändå ett av de största problemen nuförtiden, att människor har så svårt att värdesätta sig själv och faktiskt acceptera sig själva precis som de är. Som ofta blir påverkade av vad andra i deras omgivning tycker och tänker om de istället för att bara lyssna o gå efter vad de själva har att säga om sig. Även många har en bra självkänsla men inget bra självförtroende (Är ett sådant exempel jag själv) och tvärtom. Alla är vi olika som man brukar säga. Sedan att många har svårt att acceptera sig själva efter deras utseende kan ha med flera olika faktorer att göra. Ett bra exempel på det är ju medias skönhetsideal som så många av oss väljer att följa, men mer om det i ett kommande inlägg.

Som person kommer i alla fall jag att anse att en bra självkänsla väger mer än ett bra självförtroende för vi alla ska ju ändå kunna må bra och trivas med vilka vi är oavsett hur vi ser ut eller lever våra liv. Så fortsätt försöka bygga upp en bra självkänsla, börja acceptera er själva så kommer självförtroendet komma ikapp så småningom. Älska dig själv så kommer även andra att älska dig med till slut! <3

I believe in Karma, what you give is what you get returned!

 I believe beauty magazines promote low self-esteem. I believe that your most attractive features are actually your heart and soul. That you can't control or choose your sexuality and that trust is more important than anything else! I also believe you can't appreciate real love until you've been burned and I believe in love surviving death into eternity! Remember - What goes around, comes around! <3

Natten till i tisdags förra veckan så låg jag o kollade på en dokumentär angående kakaoindustrin, något som ändrade min syn till många chokladbolag runt om i världen. I deras kakaoindustri så använder de barn i sitt arbete på kakaoplantagen, som slavar för de utan att få betalt överhuvudtaget. Barn som alltså bara är kring 12-15 år gamla. Många stora företag som jobbar med bland annat choklad och använder sig alltså av kakaobönor förnekar att det föregår något slavarbete med barn på deras plantager fastän det finns flera bevis på det. Som gör absolut ingenting för att förändra läget. Nestlé var bland annat av just de företagen där de alltså förekommer..

Vet inte vad det var med just den dokumentären, men den fick mig i alla fall att inse en gång för alla hur små våra problem här i Sverige (i-länder överlag) är jämfört med de problem som finns i bland annat Afrika där slaveri fortfarande förekommer. Där kan man alltså köpa ett barn till sin plantage. Här sitter vi och gnäller över våra kärleksbekymmer, vår ekonomi och hälsa. Vi trycker ner oss själva för att vi inte är lika vacker som den breved oss, inte lika smala och vältränade, vi tjänar inte tillräckligt med pengar för att kunna köpa allt vi vill ha. Det är synd om oss som måste kämpa för att komma någonstans i livet., gå i skolan m.m Sådana saker som vi helt enkelt tar för givet och som vi inte uppskattar så värst mycket. Eller det faktum att vi trycker ner oss för att killen/tjejen vi vill ha inte vill ha oss överhuvudtaget osv.. Tänk där nere i Afrika, där har killar och tjejer inget val än att arbeta hårt för att få en liten liten summan pengar om de ens får betalt överhuvudtaget. Unga tjejer blir fortfarande bortgifta redan vi 10-12års åldern och tvingas att bli gravida för att få mer arbetare på marknaden. De får sällan välja vilken man de vill ha, de får bara en bara sådär. Om de ens överlever så länge. Statistiken på hur många spädbarnsdöd det förekommer och hur många kvinnor men framförallt unga flickor som dör i samma veva som förlossning är riktigt skrämmande att läsa. Det har självklart blivit mycket bättre på många håll och kanter nuförtiden men det är en väldigt lång väg kvar för att lösa alla problem en gång för alla. Det är nästan så att man mår lite illa av att läsa om allt som förekommer i sådana länder. Våra i-landsproblem är ingenting emot alla u-landsproblem som finns. Vi klagar över småsaker hela tiden istället för att vara tacksamma över det faktum att vi lever ett riktigt bra liv till skillnad från så många som måste kämpa för att ens överleva. Vi tar så mycket för givet. Att se en sådan dokumentär gav en en riktig tankeställare om man själv ställer sig livet man lever. Jag känner bara att jag inte längre direkt kan köpa produkter från framförallt Nestlé för då skulle man ju bara stödja deras arbete vilket helt och hållet går emot mina egna moraler m.m Det är ju ändå skrämmande hur läget ser ut för vissa runt om i världen..