Because i'm not a perfect person, I've made a lot of misstakes but also regret and learned from them because there 's many things I wish I didn't do. I've also been pushing some people away and I've been hard to handle sometimes! But, I found a reason to change and a reason to start all over again.. and the reason is YOU!  

Vi människor vill så otroligt mycket här i livet, vill att det gå som man själv har planerat vilket ofta leder till att man blir extremt besviken när det inte går som man tänkt. Man sätter oftast höga förväntningar för sig själv i livet, tror att allt ska gå i sin väg. Det folk oftast glömmer av i de lägen är att vårat öde på något sätt redan att bestämt, eller det tror ju i alla fall jag på att det redan är. Vår berättelse i livet är redan skriven och vi lever bara den. Universum som skapade oss har gett varje människa varsin uppgift och mening i livet som vi ska söka efter under vår livsgång. Jag tror på Bigbang-teorin och evolutionen och därav min teori om det. Däremot så finns det ju de som istället tror på gud, att den var gud som skapade människan och världen vilket skulle förklara en annan teori. Men oavsett vilket teori man än väljer att tro på så tror dem alla ändå på något sätt att vi alla har meningar i livet som vi söker med tiden. Så det jag vill då menat är att om något inte går som du vill och planerat så är det antagligen för att det inte är meningen för dig..

För på jakt efter den här stora ”meningen med livet” så stöter vi människor nämligen på en massa hinder och vi gör en massa olika val för att se vilken väg/stig som ska vägleda oss i rätt riktning. Därför bör vi inte haka inte upp oss på att det kanske inte alltid går som man tänkt sig, universum har antagligen en annan större och bättre plan för dig istället. Allt som händer har en mening bakom sig. Om något inte fungerar är det bara ett tecken, ett vägledning mot en annan riktning, i den riktningen som är menat för just dig. Däremot så vet jag, såsom andra att det kan kännas jobbigt i början. Det kan vara svårt i början att tro att det kommer att gå din väg så småningom. I början så känns allt hopplöst vilket är helt normalt, vi människor har nämligen våra ups-and-downs ibland för att kunna veta när vi har en bra dag och när vi har en dålig dag. Som sagt, vi människor är uppbyggda med en massa olika känslor som måste få sin plats hos oss ibland för att kroppen, hjärnan och själen ska må bra. Det kommer heller inte kännas bättre av att sitta och lyssna på någon, som t.ex mig nu, som säger att allt kommer bli bättre för det kommer ändå inte kännas så. Alla är väl bekanta med den känslan, att det faktiskt inte spelar någon roll vad någon annan säger som bara försöker muntra upp dig för i de lägena så känns verkligen allt hopplöst och går inte att ändra på just då. Det blir den här ”Lätt för dig att säga, det går ju bra för dig och du har ett perfekt liv-känslan” tillbaka då det för tillfället känns som att det bara är du som har problem, att det bara är du som allt går skogen för. Vilket så klart inte är sant och det vet man ju om, men är man nere så ser man inget ljus. Men däremot så kan jag garantera er allihopa att det kommer att bli bättre automatiskt, när det är menat för dig. För bakom varje moln döljer sig en sol som väntar på att få skina på dig, den tiden har inte bara kommit för dig riktigt än. Livet blir inte alltid som man tänkt sig men det blir som det är menat för dig att det ska bli. Så ha lite tålamod, våga testa nya vägar så kommer universum att leda dig dit du ska så småningom! :)

Har ni någon gång bara känt för att stanna upp och bara stänga av er själva? Jag menar, alla känner väl igen den där friheten man upplever när man kommer hem från jobbet/skolan, tar av sig kläderna och bara faller ner i soffan framför tv? Den stunden då man bara helt enkelt kan slappna av, sluta tänka på något annat om det så bara vore för en sekund?

Om det är något vi människor är extremt dåliga på att göra så är det nog just att faktiskt bara andas sinsemellan. Vi stressar oftast upp oss helt i onödan och glömmer av det som egentligen är betydelsefullt här i livet. Inte många av oss är duktiga på att planera utan väldigt många av oss väljer hellre att göra saker o ting i allra sista sekund vilket skapar onödig stress hos oss. Sedan så sitter man där och gnäller om att man inte hinner med allt som man vill göra.. Inte så konstigt när man tänker efter eller hur? Många tar ju faktiskt tiden vi har på denna jord för givet och lever oftast inte i nuet o tar inte vara på det vi redan har. Att man har mycket att göra är väldigt mycket upp till en själv. Istället för att välja att göra allt i sista sekund så kan man lägga upp det så att man inte behöver stressa med det till slut. Sedan så är vi människor för det mesta alltid upptagna med saker, det kan va saker med jobbet eller som privatperson men oavsett vad det än är så kan det vara bra och hälsosamt för oss att bara ta en paus från allting. Kan själv känna att det blir för mycket ibland och att man bara måste ta en paus från allting, ladda om batterierna och fortsätta en annan dag. Att bara ösa på med allt kommer bara att skapa irritation och kortslutning i hjärnan på en. Ibland måste man alltså tagga ner för att må bra. Varken kroppen eller själen orkar med alltihopa hela tiden då dem inte har tillräckligt med energi för det vilket bara skapar mer problem än lösningar. Så mitt råd till alla er därute: När ni kommer hem, slå er bara ner, ta en kopp kaffe och bara andas för ett ögonblick. Ta er lit tid åt er själva och njut av livet för en stund. Det kommer att göra er susen! :)

Som de flesta av er säkert nu vet så skriver jag blogg för att skriva av mig alla problem eller funderingar jag har i livet, som även andra kan relatera till. Diskuterar sällan från ett jag-perspektiv utan diskuterar utifrån alla möjliga perspektiv. Här på bloggen är jag alltså mitt djupaste jag där jag delar med mig av mina tankar och känslor kring saker o ting. Men vem är egentligen jag som sitter här och skriver för er? Den del av mig som jag är här ju egentligen bara en bråkdel av vem jag egentligen är i livet. Oftast brukar jag inte vilja vara så personlig men kan tänka mig att det ändå kan vara skönt att få sig en liten bild av vem jag är. Jag är ju så mycket mer än det jag visar här. Jag som person är ju för övrigt väldigt öppen av mig, skäms inte för något och kan stå för allt som hänt i mitt liv. Så därför tänkte jag bara ta och skriva lite kort om mig på några punkter såsom, bakgrundsfakta, intressen, kärlek och framtidsplaner för er så att ni kan se att vi faktiskt är rätt lika men ändå otroligt olika varandra.. som även kan förklara varför jag skriver och tänker som jag gör..

Bakgrundsfakta: Jag föddes den 27 december 1994 i Tuve som en blond flicka med grön-blåa ögon och är alltså stenbock. Bodde där i 3-4 år men sedan flyttade vi till biskop där jag växte upp. Barndomen har däremot var rätt tuff och jag växte upp rätt tidigt i åldern. Blev misshandlad av en främmande man i 8 års åldern när jag var på väg till skolan, en händelse som lämnat spår hos mig än idag men också gjort mig tusen gånger starkare. Hmm.. Var lite av en mobbare i mellanstadiet, hatade typ allt och alla men det ändrades så fort jag började högstadiet. I 9an hade jag en ätstörning pga extremt dålig självkänsla. Gymnasiet var min vändpunkt i livet, den ändra mitt liv totalt och idag mår jag bättre än jag någonsin har gjort tidigare. Är inte riktigt problemfri än, men låter inte de få definiera vem jag är längre :)

Intressen o sysselsättning: Är behovsanställd för tillfället som cafébiträde på bla. Handelshögskolan så om får jag några tider så jobbar jag på dagtid. Annars är jag en riktigt matgalen person så mitt stora intresse är självklart att ÄTA men också ta det lugnt o ta en fika på stan med vänner. Älskar choklad, är dock laktosintolerant även fast jag brukar ignorera de i vissa lägen. Lyssnar på extremt mycket musik då det på något sätt lugnar mig, utan den hade jag nog inte tagit mig framåt i livet. Kan även tycka det är roligt att laga mat och ta promenader ibland..

Kärleken: Har faktiskt aldrig haft ett förhållande. Om jag ska vara ärlig så var det inte förrän förra sommaren som jag faktiskt började våga komma närmare/prata med killar på ett sådant sätt. Men någon förändrade mig. Som jag faktiskt klarade av att hantera, de flesta personer brukar nämligen alltid lyckas kväva mig innan något annat blir av genom att vara för på, och smöra alldeles för mycket eller överrösa en med en massa komplimanger så att man inte hinner andas emellanåt. Men har alltid haft svårt att släppa in andra människor pga olika händelser i livet vilket jag även fått betala hårt för vissa gånger. Har väl själv stött bort vissa och kvävt en eller två emot min innersta vilja. Men kämpar varje dag med att bli bättre och vet att min tid kommer att komma när det är menat. 

Framtidsplaner: Min stora passion i livet är att hjälpa andra människor framåt i livet, få dem att börja acceptera och älska sig själva. Öppna upp deras ögon för vilka de egentligen är djupt därinne. Älskar även allt som har med kost att göra så förhoppningsvis kommer jag att jobba som kostrådgivare eller något liknande i framtiden. Skulle även vilja bo i London ett tag och så småningom ha tillräckligt med pengar för att åka på min drömsemester vilket är: Safari i Afrika! <3

Hoppas det här gav er en liten bild av vem jag är bakom den här bloggen, är som sagt så mycket mer än det jag visar här! :)

  Döm inte någon efter omslaget, för bakom det finns en person som är mer än så..

På tal om mitt förra inlägg om sociala medier.. Hur långt ska människor med grym självkänsla få gå när det kommer till uppmärksamhet? Är det så att det är mer acceptabelt för en smal person att lägga upp utmanande bilder på sig själv jämfört med om en kurvig person skulle göra samma sak?

Om man verkligen älskar sig själv och sin kropp så anser jag att man ska få visa upp det. Man ska få kunna visa andra att man faktiskt kan tycka att man duger precis som man är. För varför ska man egentligen skämmas över vem är och för hur man ser ut? Enligt samhället är det däremot mer acceptabelt om en smal person lägger upp utmanande bilder på sin kropp jämfört med om en kurvig person skulle göra det, vilket beror på samhällets och medians skönhetsideal. Enligt den ska man vara smal, vältränad och leva ett hälsosamt liv vilket du inte gör om du inte följer den. Så, går man efter skönhetsidealet är det så men däremot så har man märkt att det nuförtiden inte spelar någon roll om du är smal eller kurvig för att få positiv eller negativ respons från andra.

Nuförtiden är det till exempel mer vanligt att om en kurvig person lägger upp en bild i bara underkläder så är det väldigt många som uppmuntrar henne/honom och ser henne/honom som en förebild för många andra som kanske inte är tillräckligt bekväma med sig själva för att göra exakt likadant eller som inte heller vill följa skönhetsidealet som finns därute. Och väljer en smal person att lägga upp liknande sak, alltså en bild i bara underkläder så är det väldigt många som kommenterar positiva saker som att den har en grymt snygg kropp och att hon/han är en förebild för hur alla borde se ut och vara. Båda sidorna kan alltså få höra riktigt positiv respons från andra människor, men det finns även en baksida på allt! Är du kurvig kan du även samtidigt få väldigt många elaka kommentarer om att du borde gå ner i vikt, att du borde skämmas för hur du ser ut och att du äcklar andra med din kropp. Är du smal och visar upp det kan du får elaka kommentarer som att du är en slampa, att du bara vill ha uppmärksamhet o bekräftelse från andra, att du borde ta och äta något istället.

Det vi människor måste komma ihåg i de lägen är just det att - Vare sig du är smal eller kurvig så kommer det ALLTID att finnas de som stör sig på din lycka, din grymma självkänsla och självförtroende. Att du faktiskt visar upp din kropp för att du trivs med dig själv och vågar visa det. Spelar ingen roll om du är smal eller kurvig. Många tycker det är fel att hacka på någon som är kurvig men det är minst lika fel att hacka på de som är smala om båda trivs med sig själva. Kan inte folk förstå en gång för alla att vi alla är olika, har olika kroppar men att det vi faktiskt borde fokusera på mest är att inse att vi duger som vi är? Sluta vara så elaka mot varandra och börja acceptera varandra istället! Ingen vinner på att vara det, försök komma ihåg det!<3

If you're thin, poor little walking disease and If you're not, they're all screaming obese! 

If you speak, you'll only piss 'em off and If you don't, you're another robot

If you smile, you must be ignorant and If you don't, what's your problem?
If you're down, so ungrateful And if you're happy, why so selfish?

The one who doesn't quite fit in is a walking disaster! 

You just can't win!!

Vi människor som lever här och nu, lever i något som kallas för ”It-utvecklingen”. En tidsperiod där tekniken vuxit som bara den tillsammans med olika former av sociala medier. Det är framförallt i de sociala medierna som människor hänger nuförtiden och kommunicerar med varandra. Via de sociala medierna vill man visa världen och människorna runt omkring sig vem man är som person och hur man ser ut. Det här kan man alltså göra genom att publicera bilder på sig själv, sin kropp och skriver statusar eller blogg där man helt enkelt skriver på ett sätt som visar andra allt det där.

Man kan alltså lära känna en person via nätet nuförtiden med hjälp av sådant istället för att prata o träffa den i verkligheten som man var tvungen att göra på den gamla goda tiden som man brukar säga. På ett sätt är det väl trevligt att saker o ting är betydligt mycket enklare nuförtiden än vad det var förr i tiden. Nu kan man nå fram till en person med några få enkla steg istället. Kan själv tycka att det är bra att tekniken lyckats gå framåt i tiden så mycket som den gjort, att ha och kunna använda sig utav sociala medierna har ju även hjälpt oss människor framåt men däremot så finns det även en enorm nackdel med det hela, något man märker mer och mer nuförtiden. Nuförtiden kör nämligen många människor med nätmobbning, något som blivit allvarliga för varje år som gått. Människor väljer helt enkelt att kritisera och kränka andra via de olika sociala medierna på nätet genom att kommenterar o publicera kränkande saker. De väljer internet som en skyddsmantel för att slippa få problem på grund av det. På nätet kan de kommentera och kränka andra utan att bli straffade av det på samma sätt som de kanske hade blivit om det gjort det direkt till den personen face-to-face i skolan eller på jobbet. Det är på något sätt mycket enklare att göra det på nätet. Tycker det är så hemskt att vissa människor faktiskt sjunker så lågt att de hackar på någon annan bara för att den inte kanske ser ut som de gör, kanske inte klär sig eller överhuvudtaget lever på samma sätt som de själva gör. Vet inte hur många gånger man ställt sig frågan, behöver det egentligen vara såhär? Kan inte människor bara börja acceptera sig själva och alla andra?

Tänker att en anledningen till varför många kritiserar andra efter deras utseende kan ha med samhällets och medians skönhetsideal (som jag nämnt och pratat om tidigare) Många väljer ju som sagt att följa den medan många väljer att inte göra det vilket även ha skapat konflikter där sinsemellan. Smala personer kritiserar kurviga personer och kurviga personer kritiserar smala personer. Människans utseende och kropp har hamnat i fokus de senaste åren och skapat stort intresse hos många. Väldigt många har fortfarande svårt att kunna acceptera alla, men framförallt så har de svårt för att kunna acceptera sig själva till en början med. Av just den anledningen skapas onödiga konflikter och diskussioner bland oss människor och de sociala medierna har helt enkelt underlättat det för vissa att faktiskt kunna göra det på ett smidigt och säkert sätt även om det är fel att göra det. Det är tyvärr den verklighet vi lever i, i den här enorma it-utvecklingen men förhoppningsvis så kommer även allt det här att utvecklas och bli bättre med tiden. Man får leva på hoppet åtminstone! <3