Vi människor vill så otroligt mycket här i livet, vill att det gå som man själv har planerat vilket ofta leder till att man blir extremt besviken när det inte går som man tänkt. Man sätter oftast höga förväntningar för sig själv i livet, tror att allt ska gå i sin väg. Det folk oftast glömmer av i de lägen är att vårat öde på något sätt redan att bestämt, eller det tror ju i alla fall jag på att det redan är. Vår berättelse i livet är redan skriven och vi lever bara den. Universum som skapade oss har gett varje människa varsin uppgift och mening i livet som vi ska söka efter under vår livsgång. Jag tror på Bigbang-teorin och evolutionen och därav min teori om det. Däremot så finns det ju de som istället tror på gud, att den var gud som skapade människan och världen vilket skulle förklara en annan teori. Men oavsett vilket teori man än väljer att tro på så tror dem alla ändå på något sätt att vi alla har meningar i livet som vi söker med tiden. Så det jag vill då menat är att om något inte går som du vill och planerat så är det antagligen för att det inte är meningen för dig..

För på jakt efter den här stora ”meningen med livet” så stöter vi människor nämligen på en massa hinder och vi gör en massa olika val för att se vilken väg/stig som ska vägleda oss i rätt riktning. Därför bör vi inte haka inte upp oss på att det kanske inte alltid går som man tänkt sig, universum har antagligen en annan större och bättre plan för dig istället. Allt som händer har en mening bakom sig. Om något inte fungerar är det bara ett tecken, ett vägledning mot en annan riktning, i den riktningen som är menat för just dig. Däremot så vet jag, såsom andra att det kan kännas jobbigt i början. Det kan vara svårt i början att tro att det kommer att gå din väg så småningom. I början så känns allt hopplöst vilket är helt normalt, vi människor har nämligen våra ups-and-downs ibland för att kunna veta när vi har en bra dag och när vi har en dålig dag. Som sagt, vi människor är uppbyggda med en massa olika känslor som måste få sin plats hos oss ibland för att kroppen, hjärnan och själen ska må bra. Det kommer heller inte kännas bättre av att sitta och lyssna på någon, som t.ex mig nu, som säger att allt kommer bli bättre för det kommer ändå inte kännas så. Alla är väl bekanta med den känslan, att det faktiskt inte spelar någon roll vad någon annan säger som bara försöker muntra upp dig för i de lägena så känns verkligen allt hopplöst och går inte att ändra på just då. Det blir den här ”Lätt för dig att säga, det går ju bra för dig och du har ett perfekt liv-känslan” tillbaka då det för tillfället känns som att det bara är du som har problem, att det bara är du som allt går skogen för. Vilket så klart inte är sant och det vet man ju om, men är man nere så ser man inget ljus. Men däremot så kan jag garantera er allihopa att det kommer att bli bättre automatiskt, när det är menat för dig. För bakom varje moln döljer sig en sol som väntar på att få skina på dig, den tiden har inte bara kommit för dig riktigt än. Livet blir inte alltid som man tänkt sig men det blir som det är menat för dig att det ska bli. Så ha lite tålamod, våga testa nya vägar så kommer universum att leda dig dit du ska så småningom! :)

Har ni någon gång bara känt för att stanna upp och bara stänga av er själva? Jag menar, alla känner väl igen den där friheten man upplever när man kommer hem från jobbet/skolan, tar av sig kläderna och bara faller ner i soffan framför tv? Den stunden då man bara helt enkelt kan slappna av, sluta tänka på något annat om det så bara vore för en sekund?

Om det är något vi människor är extremt dåliga på att göra så är det nog just att faktiskt bara andas sinsemellan. Vi stressar oftast upp oss helt i onödan och glömmer av det som egentligen är betydelsefullt här i livet. Inte många av oss är duktiga på att planera utan väldigt många av oss väljer hellre att göra saker o ting i allra sista sekund vilket skapar onödig stress hos oss. Sedan så sitter man där och gnäller om att man inte hinner med allt som man vill göra.. Inte så konstigt när man tänker efter eller hur? Många tar ju faktiskt tiden vi har på denna jord för givet och lever oftast inte i nuet o tar inte vara på det vi redan har. Att man har mycket att göra är väldigt mycket upp till en själv. Istället för att välja att göra allt i sista sekund så kan man lägga upp det så att man inte behöver stressa med det till slut. Sedan så är vi människor för det mesta alltid upptagna med saker, det kan va saker med jobbet eller som privatperson men oavsett vad det än är så kan det vara bra och hälsosamt för oss att bara ta en paus från allting. Kan själv känna att det blir för mycket ibland och att man bara måste ta en paus från allting, ladda om batterierna och fortsätta en annan dag. Att bara ösa på med allt kommer bara att skapa irritation och kortslutning i hjärnan på en. Ibland måste man alltså tagga ner för att må bra. Varken kroppen eller själen orkar med alltihopa hela tiden då dem inte har tillräckligt med energi för det vilket bara skapar mer problem än lösningar. Så mitt råd till alla er därute: När ni kommer hem, slå er bara ner, ta en kopp kaffe och bara andas för ett ögonblick. Ta er lit tid åt er själva och njut av livet för en stund. Det kommer att göra er susen! :)