På tal om att man bör vara ärlig.. Alla vet vi ju hur svårt det kan vara samtidigt. Genom att vara helt och hållet ärlig mot alla angående hur vi känner och upplever vissa saker så blottar vi ändå samtidigt våra inre känslor som i sin tur är väldigt känsliga. Att tala om för någon att man älskar den kan vara det jobbigaste och skrämmande saker att göra, för tänk om personen inte känner detsamma? Då skulle man ju bli helt knäckt, då har man ju bara utsätt sina känslor för vadå? Ingenting?

Våra känslor är som sagt väldigt känsliga och ömtåliga, vårt hjärta klarar inte hur mycket som helst. Att då utsätta den för den sorts smärta som kan förekomma när ens känslor inte blir besvarade på det sätt man vill, varför skulle man ens vilja göra det? Utsätta det för den sorts smärta? För visst är det ändå så att bry sig om och tänka på någon du upplever inte gör detsamma kan få dig att bli ännu mera osäker. Man börjar genast tvivla på sig själv med mera. Hjärtat vill ju så innerligt att den där personen ska känna samma sak som du vilket kan sluta med att du lätt blir nojig över alltihopa om det inte blir som man helst vill. ”Varför skulle han/hon ens vilja ha mig? Hur dum får jag lov att vara som inbillar mig något sådant? Vad är meningen med att säga hur man känner om han/hon ändå inte kommer att känna samma sak?” Vi alla vet ju nog hur vi brukar bli när vi verkligen tycker om någon, man vill bara springa därifrån och glömma det man känt för att det känns som det bästa för sig och sitt hjärta. Att öppna upp sig kan verkligen vara den läskigaste upplevelsen någonsin så inte kan man egentligen klandra de som har svårt att vara ärliga med hur de känner. Man vill ju verkligen inte bli sårad vilket man på något sätt blir när man öppnar upp sig för en person som det visar sig inte känner samma sak som du gör. Men de vi människor måste bli bättre på att inse är just det faktum att känna någon form av kärlek är något helt underbart, kärlek överlag är en gåva för oss som vi inte borde skämmas över. Om någon/något gör dig glad, får dig att må bra så är det en bra sak oavsett om de inte blir besvarade. Det är ju ändå så tyvärr att många människor hellre väljer att blunda för sanningen för att ”skydda” sig själva, talar osanning för att varken såra sig själv eller någon annan och helt enkelt döljer sin känslor djupt inom sig och låtsas som att de inte existerar. Varför egentligen skämmas för att känna något för någon annan? Det är väl egentligen bara bra? Att man är människa som har känslor, som kan falla för någon annan att bry sig om än bara sig själv? Vi människor bryr oss alldeles för mycket om vad andra ska tycka och tänka om saker o ting. Våga stå för dina känslor, strunta i om den andre inte kommer att känna samma sak, åtminstone så känner du något i alla fall. Det kan vara hjärtkrossande ibland men då vet du åtminstone att du vågar ta dig an kärlek när den väl dyker upp igen! <3

    I'm happy because I choose to be! : )

Ett utav de allra största problemen vi människor har är just det här med att vara ärlig, både mot sig själv och mot alla andra. Vara ärlig med hur man känner och upplever att allt är. Hur du känner kring en person vare sig det är positiva eller negativa tankar. Att hålla alla känslor inom sig är definitivt inte det bästa, ingen mår bra av det då det kan äta upp oss inuti. ” Men han/hon är ju såå irriterande! Han/hon förstår inte att han/hon har sårat mig! Han/hon kommer aldrig fatta att jag egentligen bryr mig jätte mycket om honom/henne! ” Dessa ständiga frågor, som kräver svar, som äter upp oss inifrån. Vi har alla säkert varit med om det, kan vara riktigt påfrestande..

Men sanningen är den att det enda som faktiskt kan lösa allt är att bara vara ärlig, tala om för personen du upplever något negativt/positivt med hur du egentligen känner och mår för den andra personen kan ju omöjligt veta hur du känner annars. Det felet vi människor ständigt gör är att vi förväntar oss att människor bara ska veta, sådär, att de sårat oss, att vi tycker om det. Man måste komma ihåg, vi människor kan inte läsa varandras tankar! ”Du borde ha vetat att det var så jag kände” Men hur ska man egentligen kunna veta det, bara sådär? Vi människor påverkas av olika saker, tolka allt på olika sätt vilket är baserat på vår egna bild av verkligheten, våra egna moraler och ja mer därtill helt enkelt. Därför är det ibland nästan helt omöjligt att veta hur andra påverkas av det man gör i vissa lägen. Självklart kan man ju tänka sig hur vissa saker kommer att påverka någon annan, man har ändå liknande moraler för det mesta så att hugga någon i ryggen kan man till exempel förstå kommer att såra någon annan och så vidare. Men för det mesta så är vi människor så olika att vi inte riktigt förstår hur någon annan kommer att tolka våra agerande varje timme, varje minut av våra liv. Det är just därför som det är extra viktigt att man talar om för personen man upplever något negativit om hur man faktiskt känner för först då kan den personen antingen få en chans att tänka om eller välja att inte göra något åt det. Väljer den att tro att den inte gjort något fel är det inte längre ditt problem att ta hand om. Men då har du åtminstone talar om det för den personen vilket är huvudsaken, att helt enkelt vara ärlig redan från början. Många gånger kan det även vara så att man bara missuppfattat en sak som hänt och analyserat det för mycket, gjort det hela mycket värre när det i själva verket inte var något dåligt. Därför, åter igen, är det viktigt att vara ärlig och prata igenom det innan det blir värre. Att vara ärlig kanske inte alltid är det lättaste men tro mig, det kommer alltid att vara det bästa i längden! :)